Byggandet av Karikatornet
november 2011–augusti 2012
Österhankmo är en vacker by i Korsholm som lever vid och med havet. Byn är långsmal – ca nio km lång, närmare 2 km bred och har ca 240 fasta invånare. Byns centrum finns 25 km från Vasa. Det tidigare byautvecklingsprojektet (Pomo+ 2007-2008) har bland annat resulterat i en ivrigare marknadsföring av byn som boendemiljö och av byns utbud av tomter och hus. Tack vare projektet blev Österhankmo tillsammans med grannbyn Västerhankmo Årets by 2009. Väl värt att notera är att sedan 2007 har 12 familjer flyttat till Österhankmo.
I arbetet med byaplanen för Hankmo byar 2008-2013 noterades önskemål om en återuppbyggnad av Karika-tornet. På byns högsta topp, Karikaberget 29 m över havet, fanns tidigare ett triangelmätningstorn i (nuv) Forststyrelsens ägo. Tornet var ett populärt besöksmål men förföll i början av 1980-talet. Till området går ännu idag flera stigar, bl.a. från den närbelägna simstranden. Projektidén vann gehör och en planering vidtog bland annat med att vi bekantade oss med liknande torn i Komossa och på Köpmanholmen. Österhankmo Hf Uf Nordstjärnan åtog sig projektägandet och ansökan om finansiering via Aktion Österbotten lämnades in. Föreningen slöt arrendeavtal om tio år med markägarna vilket var en förutsättning för att bygget överhuvudtaget skulle kunna genomföras.
Efter en del missförstånd och informationsmissar hade vi alla ansökningspapper och tillstånd klara. Projektfinansiering för byggandet beviljades per september 2011. Vi beslöt då spara byggarbetena till våren. Under hösten ställdes platsen i ordning för det nya tornet, bl.a. städades resterna bort av det gamla. Detta gjordes 26.11.
David Nabb har fungerat som talkosammankallare och i april 2012 samlades talkogänget för att köra upp material till byggplatsen. Den 4 maj inleddes byggarbetena.
Från början planerade vi bygga tornet av hellånga telefonstolpar. Den planen övergavs redan före ansökan om finansiering och det av praktiska orsaker – det fanns inte möjlighet att ta dit nödvändiga kranar för det arbetet. Tornet byggdes i stället i två sex meter höga sektioner, där den övre sektionen byggdes inom den nedre. I stället för att fästa tornet direkt på berget konstruerades fötter av betong. Det underlättade byggandet betydligt. Med hjälp av moderna hjälpmedel kunde vi säkra att tornet stod rakt. Eller lagom snett.
David Björk ställde sin skogstraktor till projektets förfogande under många timmar. Detta var till mycket stor hjälp både under transport av material till byggplatsen samt när tornets olika delar skulle resas. Vid ratten Sune Nylund.
Arbetet med sektionerna gick raskt. Avsats ett och fyra byggdes klara varefter den övre sektionen med handkraft och taljor hissades upp. Det gjordes den 20 juli under fina väderförhållanden. Övre sektionen klickade elegant på plats varefter stagning samt byggande av avsats 2 och 3 vidtog. Per 13.8 kunde man klättra hela vägen upp till tornets topp. Därefter har räcken och ribbor färdigställts samt bord och bänkar för rastplatsen. Den stig som markägarna önskar att besökare använder har märkts upp.
Projektet kunde genomföras inom utsatt tid om än inte helt enligt planen. Arbetets inledning drog ut på tiden i och med att vi inte ville inleda arbetena innan vi hade ett finansieringsbeslut. Arbetet genomfördes därför i huvudsak under sommaren 2012 mot planerade sommaren 2011.
På talkot har som mest deltagit 13 personer. I planeringen laborerade vi med 310 timmar. Detta var betydligt mindre än vad projektets förutsatte. Totalt 845 talkotimmar redovisas och med maskinarbetstimmarna inräknade har vi en talkoinsats motsvarande 10.520.
Projektet förutsatte även en privat finansieringsandel. Stort tack till Kvevlax sparbank och Österhankmo bys samfällighet för deras bidrag.
Betydelsen av Karikatornet som besöksmål och för byatrivsel är inte så lätt att bedöma. En motionslåda placeras vid tornet vilket kommer att ge en indikator på användningen.
Vi tackar varmt för samarbetet och önskar er välkomna att bekanta er med vårt nya utflyktsmål.
Österhankmo, 27.8 2012
Anita Sundman
projektmedverkare